Tisdagsfika
Det gör ont i hela kroppen idag. Från lilltån, rakt in i knäna, ut i höfterna, förbi naveln, vill amputera armarna, och huvudet lämnade jag nog på jobbet - det har varit en tuff dag på jobbet
Tack och lov har jag bra vänner som bjuder på hemmagjorda chokladkakor varje tisdag. Fantastiskt! Det är alltid lika gott, riktigt himmelskt. Jag kan inte alls baka, så jag förstår inte hur dom får till det. Magi tror jag.
Fika är det jag har minst problem med. Det är som om jag inte tror att det egentligen fastnar någonstans på kroppen. Det är något magiskt i alla fikabröd som gör att all överflödig energi som jag får i mig av det förvandlas till luft, eller kanske kiss? Det är en speciell superkraft jag har fått, men ganska fantastisk om jag själv får säga min mening! Tänk vad bra att det är min blogg, så jag får det!
Men jag ska vara ärlig, det har jag lovat att jag ska vara. Jag får ångest. Jag mår dåligt. Samtidigt mår jag bra när jag kan hantera dom negativa känslorna.
Det får bli en liten extra promenad imorgon.
Jag ska ha bikini om mindre än en månad.
Hm.
/Alice - sjukligt sugen på dillchips (chips räknas till fika)
Dove
Jag älskar Doves senaste reklam!
Så länge nu har jag hört att det bara är svaga människor som påverkas av alla dessa smala kvinnor i alla reklamer.
Nu finns det en reklam som visar en tonårsflicka som blir precis så påverkad som jag menar att många blir. Som jag blir. Jag tycker det är stort av Dove att fortsätta kämpa!
http://www.dove.se/se_sv/se_sv/index.html
God natt!
/Alice - utan närmare specifikation
Eftermiddagspromenad
Jag och min vän tog en eftermiddagspromenad i solen. Efter en lång vinter finns det nästan inget härligare än att sparka grus under skorna och vända ansiktet upp mot solen och känna värmen.
Jag vet inte riktigt vad han vela med handen, men det var något om världsfred och att han nu bidrog.
I höstas körde några vänner till mig och Johan igång någon typ av bröllopsmaraton, så kändes det i alla fall. Det ena bröllopet avlöste det andra. Alla var självklart helt fantastiskt underbara, våra vänner har ju klass och smak!
I vilket fall som helst var det inte bara brudarna som börja kolla på klänningar och fundera hur dom skulle komma i den ena kreationer fantastiskare än den andra. Jag började nästan helt hysteriskt leta på den perfekta klänningen. Hittade första i gaderoben min faktiskt, riktigt ovanligt, brukar bli en ny till varje tillfälle men det hängde en oanvänd där och väntade. Sedan satte hetsen igång. Jäklar vad jag var ute och gick och nere och tränade på gymmet. Jag fick för mig att jag såg nå oerhört tjock ut i klänningen och vägrade gå på ett så pass stort bröllop som det skulle bli och se ut som en hippo. Jag blev riktigt fint, höll mig på en normal viknivå ändå, det är jag stolt över. Men sedan blev det vinter, kallt och jul med mycket godis.. Många mysiga hemmakvällar med chips.
Nu är jag igång igen! Nu ska det promeneras, gymmas, Wiifitas lite. Och ätas. Måste komma ihåg det.
En timmes promenad, tre måltider och ett kvällsfika som väntar runt hörnet. Idag har jag varit duktig!
Att ändra ett beteende är något av det svåraste man kan göra och jag är ruskigt stolt över mig själv som lyckas bättre och bättre med det för varje dag.
Nu ska jag skratta lite mer med och åt Färjan 2.
"Som ett paket ägg istället"
/Alice - inga konstigheter
Frukost - Finally!
Gröt (med mjölk, kanel och socker), mackor med mjukost och påskmust light, juicen var slut :P
Riktigt gott :D
Frukost?
Klockan är nu 12:17.
Jag vaknade runt 9:00 av att jobbet ringde, sjukvikarie imorgon. Det betyder att jag har varit vaken i över tre timmar och från den studen jag vaknade har jag tänkt att det är fint väder ute och att frukost på balkongen vore skönt.
Frukosten står fortfarande i kylen. Min motivering är att jag inte har orkat.
Vad jag däermot har orkat är;
Två telefonsamtal
Menlingslöst surfande
Sökt jobb
Kollat utbildningar
Forskat lite löst
Stått ute i solen
Skapat två nya email-adresser
Skapat en ny blogg
Hoppat runt i lägenheten i brist på annat
Det är jobbigt att micra gröt och klämma ut mjukost på hårdbröd. Troligen är det över 10 steg att ta för att komma in i köket. Jag orkar nog egentligen.
Att min mage kurrar och svider (det är högts ovanligt) ignorerar jag bäst jag kan, men det är svårare att ignorera känslan i huvudet. Det är inte huvudvärk, mer som ett tryck. Tankarna stannar hela tiden, det finns liksom ingen plats. Det är alldeles för fullt av brist på näring.
Jag vet att jag verkligen borde masa mig till köket och inta dagens fösta mål, speciellt som jag ska hinna med lunch och mellammål innan kl 18:00 då det vankas kvällsmat.
Men det låter ungefär så här i mitt huvud;
- Jag måste äta nu. Mm, gott med kanel och gröt. Kladdigt :)
- Gud va smal jag var när jag inte åt lunch här om dagen. Snyggt.
- Det är inte en långsiktigt lösning. Du blir tjock när du börjar äta igen, det är bättre att äta regelbundet.
Jepp jag du:ar mig själv, eller mitt andra jag. Mitt sjukliga jag.
- Jag kanske inte behöver äta igen.. Det har gått bra förr.
- Ständigt trött och förkyld det låter ju skitbra! Vilket fantastiskt roligt och glamoröst liv det var. Johan skulle lämna mig, eller nej det skulle han inte. Nu är jag dum.
- Smal, smal, smal, smaaaal!
- Tjock, tjock, tjock. Jävla idiot.
- Du borde inte äta.
Jag vinner nästan jämt nu. Det betyder att jag borde gå och äta nu, eller hur?
