Alice - Utan närmare specifikation

Livet är ett enda stort kaos. Jag hänger inte alls med på vad som händer. Jobbet förändras, folk slutar, blir sjuka. Försvinner. Min förlovning bröts upp, mitt förhållande jag haft hela mitt "vuxna" liv tog slut. Jag är kär. Vad händer? Jag flyttade. Samma stad, ny gata. Hur gick det till? Kommer du klara av att bo själv.. Alice? Självklart, jag har koll nu. Det kommer gå kanon det här! Det börjar spricka. Jag orkar inte. Det är för mycket. Jag vill försvinna. Och jag vet hur man gör då! Det är så jävla skönt! Det är lugn i min kropp. Inte en massa mat som far omkring och stör. Jag försvinner.
Så stor del av livet har jag kämpat för att må bra igen. Varje dag har känt.. Hysterisk. I mig. Nu när jag gav upp. Lugn. Efterlängtat lugn.
Jag fattar att jag kommer få betala för det här. Jag vet att inte det inte håller i längden. Jag vet att jag inte kan hålla på så här för alltid. Jag vet, jag vet, jag vet! Jag vet att det kommer bli skitjobbigt när jag måste ta tag i allt på riktigt. Eller kan jag smyga igång allt igen? Kanske.
Jag spricker. Jag orkar inte mer.
Hur mycket ska en människa klara av att hålla inom sig?
Hur mycket ska jag orka bära på?
Varför kan inte något bara få vara?

Jag får panik ibland när jag tänker på mina matvanor. På sjukdom. Jag hatar att vara fångad i mig själv ibland. Idag är inte ens sådan dag. Idag är huvudet så bedövat att en massa skit att jag inte själv fattar hur jävla dum i huvudet jag är som låter det här fortgå. Jag borde ringa någon. Jag borde säga hur allt är. Jag borde be om hjälp. Men jag vill inte. Fast jag vill. Ni fattar inte hur sjukt det är i mitt huvud. Det är bara jag som förstår. Knappt det. Det är två i mitt huvud. Alice, som vet att det är fel och är förnuftig, egentligen. Sedan är det den där demonen som vinner. Jag önskar att jag aldrig blivit så här från början.
Kommer det någonsin försvinna? Om jag får barn, kommer jag föra över mina dåliga vanor på dem? Jag har så många frågor. Det finns ingen som kan hjälpa. Vart fan ringer man om man är störd i huvudet och det inte finns någon som förstår? Hälsocentralen? Känner mig lockad egentligen. Se vad kärringen i telefonen säger när jag säger "Hej. Jag heter Alice. Jag känner mig lite störd i huvudet. Det finns en till där inne som säger åt mig att inte äta. Det är skönt att försvinna. Tror du jag är sjuk?".. Svaret blir väl "Har du ätit frukost?" Hahaha! Jovisst, tidigare i veckan!
Blir nästan rädd själv. Fredag lunch.
Fast idag blir det kvällsmat. Tror jag.
Tillsvidare blir det väl en måltidsersättningsbar och ett glas vatten.

Drar handen längst magen. Det går så fort. Jag blir så liten.
Kan någon se det här och ge mig det jag behöver. Vad jag nu behöver.
Skit i det. Jag vill ändå inte.


Men alla tycker bättre om en smal Alice.