Alice - Utan närmare specifikation

Det känns bättre idag. Idag är en bra dag. Grejen med en bra dag efter några dåliga är ju att medvetenheten är lika stor ändå. Jag går ju runt och tänker att det känns bra, det känns okej. Idag är bra. Jag känner mig inte tjock. Mat är gott. Fikar som jag ska på rasten. Det känns bra. Det är bra. Skönt. Det driver mig till vansinne! Jag vill ju att när det är bra så är det bra. Jag vill inte tänka att det är bra, det ska bara vara! Jag kommer aldrig ifrån. Tänk om man kunde lämna sig själv ett tag? När man är trött på sig själv. Undra om det var därför han vela ha en egen måne? Skönt att åka bort från sig själv.

Snart är det påsk. Påskmiddagar. Om det ens blir någon i år.
Syster nr 1 sa att påsken är den enda storhelgen som inte ger henne ångest. Alla helger där det serveras köttbullar är ångest för mig. Det finns alltid köttbullar, potatisgratäng och prinskorvar på bordet hemma hos oss resten kan variera lite. Jag minns för väl när jag skulle hem till jul och äta julmiddag det första året jag var riktigt dålig. Jag kämpade i två månader för att börja äta i alla fall lite mat så mamma inte skulle märka något på julafton. Jag fick i mig tre köttbullar och smetade runt lite annat på tallriken. Jag tycker inte om köttbullar fast jag älskar dom! Alla helgen är egentligen lite ångest. Vem tycker inte det? All mat. Alla förväntningar. Förhoppningar. Planer. Tankar. Minnen. Minnen kan suga rejält. Traditioner som brutits. Jag har inga fasta traditioner kvar längre. Dom känns så lösa. De enda som finns kvar är mat hos mamma. Mat. Underbart. Allt annat är en ena jäkla stor röra. Jag får väl skapa nya. Nya traditioner, haha.



Det har varit en bra dag.