Alice - Utan närmare specifikation

Jag är inte frisk för att jag äter. Det vet jag. Jag vet att jag är sjuk när jag tänker. När jag ser mig i spegel och får en enorm kick av att se slank ut. Jag vill bli smalare. Mindre. För om jag är smal är jag värd mer. Jag vet att det inte är så, fast jag tycker det. Jag vill bli LITEN! Det skrämmer mig. För mest vill jag bara må bra. Men det är som jag skrev tidigare, utan mat blir jag lugn. Det slutar röra sig i kroppen. Jag vet att det här är farligt och jag vet inte hur stark jag är. Jag tror att jag kan stå emot många av mina dåliga tankar, men helt säker är jag inte.
Jag har en plan. Eller en idé men den är läskig. Ska någon mer läsa mina konstiga tankar? Blotta mig så mycket. Jag tror det är bäst. Men bara tanken får mig skakis. Vem fortsätter tycka om ett totalt psyko? Eller.. Va fan!

Jag har fått kämpa med så mycket den senaste tiden. Hela mitt liv har känts som en kamp. Jag har gått med en hel värld på axlarna och försökt ordna upp mitt liv till någonting jag trivs med. Jag är så trött på att kämpa, fighta, vara stark. Jag vill vara barn och krypa upp i en famn. Jag vill gråta tills jag inte orkar mer. Samtidigt är jag den lyckligaste människan i världen. Ingenting har någongång gjort mig så lycklig. Och jag är skiträdd att förstöra allt. Om jag inte äter så funkar inte hjärnan och jag blir knäpp. Tråkig. Jag är en fighter, det är jag! Men jag börjar bli trött.

Vågen är ett helvete. Dessa djävluska siffror den visar. Besattheten av dom. Över 55kg? Vore inte jag bättre om jag vägde under 55kg. Kanske 52kg? 47 är en fin siffra. En farlig siffra.


Jag vill inte behöva den här platsen.
Skitplats!